Varit dålig på att uppdatera, inte riktigt haft tiden :/. Har börjat jobba igen nu efter lite mer än 1 år hemma pga sjukskrivning och mamma ledighet. Det rullar på bra på jobbet, får jobba en hel del och det känns i både kropp och knopp att man inte riktigt är van hehe.
Arvid är hemma med pappa om dagarba och Emilia går på dagis de dagar jag jobbar. Så ja allt rullar på.

Insåg igår att det inte är långt kvar tills Arvid fyller 1 år, den 31 mars så blir min minsta kärlek hela 1 år. Vart försvinner tiden? Någon som kan pausa den? Men jag, jag blir inte en dag äldre så ja jag vette tusan.

Igår så var vi på 6 års kalas hos grannen, det var riktigt roligt och trevligt!

Den 31 Mars kl 03.36 i vecka 39+3 så föddes det en välskapt stor pojke med sina 4380g & 53cm.

Ja som rubriken lyder så börjar jag bli ganska bitter :(. Har 7 dagar kvar till BF men nä ingenting händer och jag tror att han vackert tänker nyttja sitt kontrakt till fullo och ta ut 14 extra dagar. Och bättre blir det ju inte när man ser alla söta ny kläckta bebis bilder på bebisar som va beräknade efter vår lilla kotte :(. Äsch inget att haka upp sig I know men någonstans så gör jag ändå det för jag skulle ju få min bebis före dom(?!)

Det klassiska bakslaget som brukar komma i mars, har kommit. Snön vräker ner och inte nog med att de är plusgrader ute så bmir det ju blött & slaskigt.

Det är 14 dagar kvar till dagen med stort D är här. Och jag hoppas innerligt att han inte förlänger kontraktet med ytterliggare 14 dagar. Men senast 17 april är lilleman här. Känns som en oändlig evighet och jag mår som en påse nötter. Trött, grinig & huvudvärk som dom inte kan hitta någon förklaring till varför jag haft sen den 28 Februari.
Hoppas bli av med den envisa UVIn jag haft och som jag blivit behandlad mot 2 ggr, idag är sista dagen på 2a kuren antibiotika.

Börjat med att dricka hallonbladste också, kanske inte med förhoppningarna om att det ska dra igång förlossningen. Mer för att de är gott och för att det hjälpte mig otroligt mycket efter första förlossningen. Sen för att det just är avslappnande.

Avrundar det här nu med att bekräfta att lilleman fortfarande trivs som inneboende i sin trånga 1a.

Ja då va det "bara" 17 dagar kvar +/-14 dagar så max 31 dagar kvar tills vi har vår lille son utanför magen. Börjar ledsna otroligt mycket på att vara gravid nu då det varken är skönt eller en dans på rosor längre :(.

Nu har det inte blivit något skrivet i bloggen på väääldigt länge. Men det kan inte hjälpas, har inte känt att det funnits så mycket att skriva om. Mer än graviditeten och att den börjar närma sig sitt slut med sina 20 dagar kvar (+/-14) dagar så vi får väl se vad som händer. Börjat få sammandragningar/förvärkar men de dröjer nog ändå ett tag innan lilleman vill hälsa på världen utanför.
Dagarna skyndar på för det finns alltid någonting att göra då man har en aktiv 3 åring och övrig familj att rå om ?!

Har iallafall insett att jag kommer ha nått min "dröm", att ha 2 barn och egen familj innan 25 år fyllda. Hinner t.om bli 2 barns mamma innan 24 års ålder. Såå vad blir mitt nästa "mål/dröm"?

Som rubriken lyder, 50 ynka dagar kvar.

När ska jag få börja känna mig attraktiv igen, allt har försvunnit under denna graviditet. Jag vill inte vara gravid längre! Förra gången så kände jag mig bara vacker, men denna gången så är det helt tvärtom. Känner mig bara stor, otymplig och ful. Finns ingenting som är vackert på denna kropp just nu..
Önskar att jag kunde gräva ner mig den sista tiden som är kvar, slippa visa mig ute bland folk. Bara få försvinna..