Direktlänk till inlägg 7 oktober 2011
Det är verkligen hemskt att det ens får hända. Att ens barn får lämna jorden alldeles för tidigt. Jag känner verkligen med dem som har förlorat sina små/stora liv till han där uppe. Jag kan inte ens sätta mig in i deras situation, kan inte ens tänka tanken på hur det kan vara att ena sekunden gosa, mysa, skratta, leka med sin lilla & sen på en handvändning så finns det inte längre :(.
Vet inte vad jag skulle göra om det hände mig själv, dom som får behålla sina små är väldigt lyckligt lottade! Det känner jag själv, Emilia är det bästa som har hänt i mitt liv. Hon gör mig hel, hon gör mig så lycklig. Att tänka mig ett liv utan henne finns inte på kartan! Skulle inte klara mig utan henne.. Men hur kan man säga så, när jag klarat mig i 20 år utan henne & nu så har hon funnits i mitt liv i 9 månader & det känns som om det alltid har varit såhär, som om det inte funnits någon tid innan hennes existens..
Älskar mitt hjärta mer än något annat <3
Första veckan hemma från BB.
Jobb.. Ja då har dagen kommit då jag ringt och meddelat att jag kommer tillbaka till jobbet den 1 februari. Det känns tungt, hade gärna velat vara hemma mycket längre med Arvid. Men man måste ju överleva på något sätt så då är det bara gilla läget oc...